Klippenvisan

(mel: I låga ryttartorpet)

1.
Först får vi alla hälsa, välkommen hit i kväll.
Må denna skiva firas med riktig fart och kläm.
Vi först vill berätta om våran lilla by,
Sen får ni börja skratta och tänka dom fick tji.
2.
Vår Karin känd av alla, föresten ej så snäll.
Hos henne får man hämta en riktig skopa skäll.
Hon har en hund på gården men han är alltjämt tyst.
Ty skäller gör hon själv, både inom och utom byss.
3.
En fru här bort på Hågen, som bara skvaller för.
Hon hämtar det i gruvan, en bit här västanför.
På danserna hon smyger, ja som en hungrig katt.
Att fånga något offer, en unggrabb som kanske satt.
4.
Här bort på växeln kacklas det nog mången gång,
När pojkarna på passtjänst. har ringt mången gång,
Vi tar ett exempel det var vist A.X.V.
Telegrammet det kom fram, men fy fan va liv det blev.
Och skulle ni få sorger och stora hjärtekval.
Ja, gå då blott till Erik, då är han som en far.
5.
Nu kommer turen till herr Hans Hallin
Som ej kan låta bli och ränna runt i byn
Han alla pojkar vill hjälpa så mycket som han kan.
Honom vi ej kan klandra, vem sköter sitt som han.
6.
En man att ej förglömma är våran lilla MAS.
Han kommer från Dalarna och bildar egen ras
Nog har han skottat snö på vintrarna förut
Så inte går det komma och täppa till hans trut.
Men på oss Klippens pojkar han alltid lita kan
Och vi tycker alla riktigt bra om han.
7.
Två storviltjägare ha vi i våran lilla by.
Varje gång dom är ute och jagar, så blir det alltjämt tji.
Men ett är sant och säkert, dom skjuter mången gång.
När flickorna till Klippen kommit någon gång.
8.
Vår Axel nu har blivit Klippens jaktvårdsman.
Oj,oj, vad han blev grinig, för mycket att va sant.
En gång här ut i skogen, han träffa Friddeman
Och Fredrik fick en stämmning, det vet vi alla om.

9.
Ett ansikte med skäggväxt, längst här bort på byn.
Nog vore väl på tiden han fick en annan hy.
Men gubben är ju gammal och knyter väl sig rätt snart.
Sa man fär väl ursäkta, han har sin skäggväxt kvar.

10.
Vår Anna kom till Klippen en vacker lördagskväll.
Sin fästman hon ville träffa, vår Knut sa blyg och snäll.
De dansade ner hos Axel och hade klämmigt nog,
Så fick hon han uppå vinden, efter ett jädrans knog.
Sen under lågullfällen de kröpo båda två,
där hade de nog skojigt, det kan ni nog första.
På morgonen till köket de gingo båda ner
Och klockan var visst elva om inte lite mer.

11.
På skördefästen i Klippen det mycket jäntor kom.
Men KjelIman han gick ensam, för han var ganska stum.
Han älskar sina flickor, mest enbart för sin lek.
Därför han ej brukar så jädrans mycket smek,
Nog ha’ han stora chanser, men han är för mycket blyg.
När det blir allvar då går han bort i smyg.

12.
Linnea hon har ungar, ja, snart i dussintal.
Det är ej första gången hon lider svåra kval.
Snart finns det knektar i varje liten gård.
Helga, hon har en nu, men kanske hon får två.

13.
Vi har en grabb Fritzman, med ganska friskt humör.
Han tror sig vara en finare charmör.
Men flickorna i Klippen, tycker han är slö.
Så nu har han flyttat till byn här utanför.

14.
Nu får vi alla tacka som lyssnat på i kväll.
Vi blir nog uta tjejer, om vi får tillräckligt skäll.
Om ursäkt vi dock ber Er, Ni alla som är här,
Det hoppas vi ni ger oss, dock utan nåt